Nicke Rosén på DELSBOHUS 16-29/7 2022
Född 1933 i Hudiksvall växte upp i Delsbo, Hälsingland.
Nicke Rosén påbörjade sina konststudier i Stockholm på Konstfack 1958 och sedan 1959 vid Akademien för de fria konsterna vid avdelningen för skulptur och avslutade sina studier där 1964. Förutom sina studier där deltog han ofta i arkitektskolans seminarier, föreläsningar och skissuppgifter, som trots sina kanske mer fria tolkningar av uppgiften kom att uppskattas med positiva omdömen från både lärare och inbjudna utomstående arkitekter som deltog vid bedömningen.
KREATIVITET, tillbakablick
Efter avslutade studier blev han och sju andra unga konstnärer inbjudna att delta i en utställning på Galleri Maxim, Birger Jarls passagen i Stockholm. Förutom Nicke Rosén deltog Dick Bengtsson, John-E Franzén, Curt Hillfon, Jan Bergh, Jan Manker, Magnus Wibom och Lars Åhman.
Nicke Roséns bidrag var något, som man idag skulle kalla en installation, ett begrepp, som ännu inte existerade i sådana här sammanhang, och något liknande hade nog inte förekommit tidigare på våra breddgrader. Installationen bestod av femton plastkuber, 30x30x30 cm stora, som kunde kombineras obegränsat till ständigt nya bildelement. Hans tanke var att publiken handgripligen skulle delta i skapelseprocessen och överraskas av händelseförloppet, vilket också hände.
Multikonst 1967 var ett nytt och ovanligt försök att föra ut konsten och ge så många som möjligt runt om i landet ett tillfälle få uppleva och bli bekanta med samtida konstnärer. Ett hundra utställningar samtidigt på olika platser från norr till söder, som följdes upp med program i både radio och television. Sextio konstnärer hade efter jurybedömning blivit utsedda att delta och måste därför var och en tillverka hundra exemplar av sitt konstverk. Nickes bidrag blev två reliefer i trä med rörliga och kombinerbara delar, ett liknande koncept som hans installation på Maxim.
Samma år kom en inbjudan från Statens Konstråd att komma med förslag till utsmyckning av en 90 meter lång vägg, i det nya Universitetet i Umeå. Utsmyckningen var runt en cylindrisk byggnad i vilken de olika föreläsningssalarna var inrymda. Nickes tidigare studier av både kinesisk och arabisk arkitektur kan ha spelat en roll när det gällde utformningen av förslaget. Då konstverket var uppbyggt av endast fem formelement, visserligen med större antal färger, var risken för en monoton upprepning inte särskilt stor, då du redan med nio element kan åstadkomma närmare millionen variationer. För att lättare förstå det som verkar orimligt, kan man jämföra med förhållandet inom musiken där endast åtta toner i en oktav, ännu inte tömts på sina möjligheter att åstadkomma nya melodier. Nicke och två andra konstnärer utsågs till första pristagare, men inget av förslagen kom till utförande.
Samma år kontaktade William Aronowitsch Nicke Rosén och ville att han skulle ställa ut hos honom. Den idé han utvecklat i sitt förslag till Umeå förstod han kunde användas på många sätt, som ett bildalfabet, och föreslog att man kunde låta tillverka bitarna i plast i mindre format. På våren 1968 hade Nicke sin utställning på Galerie Aronowitsch.
Redan under utställningen kom ett erbjudande att delta i en svensk utställning, Dalla Svezia, på Galleri Centro Domus i Milano. Ganska snart kom en inbjudan från the Museum of Modern Art i New York (MoMa) att delta i en utställning som fått namnet Plastic as Plastic. Utställningen fick stor uppmärksamhet och efter New York tog The Smithsonian Institut hand om utställningen som under drygt två års tid visades runt på flera platser i USA. Nicke Roséns pussel i plast kom dessutom att ensam pryda katalogens omslag.
Efter hemkomsten till Sverige blev Nicke kontaktad av Konstakademien i Stockholm (Konsthögskolan) som ville erbjuda honom en tjänst som lärare, att han skulle ta hand om plastverkstaden, som var en del av Monumentalskolan. Även många äldre konstnärer lockades att prova på plasten som material, och särskilt för en del av skolans elever startade en tid med ibland vilda experiment för att testa vad som var möjligt att åstadkomma i de lokaler som fanns att tillgå, men inte var särskilt lämpade för den här verksamheten. Så småningom kunde verksamheten överta fina och stora verkstadslokaler efter Flottan, som var på väg att lämna Skeppsholmen. Så helt plötsligt kunde plastverkstaden disponera en lokalyta på 1500 kvadratmeter och det behövdes sannerligen, då elever från andra länder också ville prova på allt det nya som skolan hade att erbjuda. Plastverkstaden blev ganska snart en plats där man kunde prova på allt möjligt, som tidigare inte varit tänkbart.
Under en period samarbetade Nicke med arkitekt Sture Balgård i Arkitekturskolans regi och arrangerade workshops och studieresor till bland annat Ungern och Finland. Vid andra tillfällen inbjöds han att gästföreläsa och delta som bedömare av skisser vid både KTH:s Arkitektskola samt vid Konsthögskolans avdelning för arkitektur.
Nicke återvände dock till ett projekt, som fanns med från allra första början och som så småningom kom att kallas Same Woman. Det handlar om en dokumentation av en och samma kvinna, som han hela tiden haft i sin närhet och som han i olika situationer känt sig tvungen omsätta i bild, som en minnesanteckning eller dagbok. I bästa fall beskriver bilderna det känsloläge som rådde, kanske både lust och längtan. Det visar förhoppningsvis hur utrycken förändras med åren men fortfarande viktiga att minnas. Efter alla år som gott inser han att åren passerat, i stunden inte märkbart men vid betraktande av minnesbilderna, som omsatts på duk.
UTSTÄLLNINGAR, ETT URVAL
1967 Multikonst, Umeå Universitet
1968 Galerie Aronowitsch, Dalla Svezia på Galleri Centro Domus i Milano
1969 The Museum of Modern Art i New York (MoMa) – Plastic as Plastic
1969-1972 The Smithsonian Institut – Plastic as Plastic vandringsutställning USA
OFFENTLIG KONST
Utsmyckning entré i metall, Jönköpings Sparbank – 1965
Skulptur “Liten tänkare under blommigt täcke” 1982 – Kista
Keramiska pusselplattor utomhus, 1985 – Skola Skärholmen
Staket till Djurgårdsfärjan, 1986 – Räntmästartrappan Stockholm
MEDIAL UPPMÄRKSAMHET
Galleri Maxim, Gun Alrot från Sveriges Television förstod genast Nickes idé och lät göra ett animerat inslag, vilket sändes i TV:s Aktuellt. Utställningen fick för övrigt stor uppmärksamhet i pressen.
Utställning av Pusslet i plast i Milano fick stor uppmärksamhet med stort uppslagna artiklar i de italienska och internationellt kända tidningarna Domus och Interni.
Inne på sitt 90:e ställer Nicke Rosén ut i sin egen hembygd, på DELSBOHUS i Delsbo 2022.