Pehr Stenbergs levernesbeskrivning – en tidsmaskin – en unik inblick i 1700-talets värld: ”…Inblåsta på Agön…”
Mer ingående beskrivning att läsa längst ned på denna sida.
Här ett citat från Pehr Stenbergs första resa söderut när hans skulle bli student vid Åbo Kungl. Akademi. Året är 1779:
[Inblåsta på Agön, 3 mil S om Hudiksvall] [oktober 1779]
”Här roade jag mig med, at läsa historien om Calloander och Leonilda för Matroserna, som så upmärksamt suto rundt omkring mig, när jag satt på min kista på däck.”
”En gång reste de ock här opp i fiskar hamnen för at dansa men där war så småa rum, at man ej kunde röra sig stort omkring. Och här feck jag då första gången tilfälle at se och höra spelas på den så kallade knafwer harpan, som en bondedräng hade och drog på sådana Polskor så at det war lust åt. Mina andra och förnämsta nöijen war, at någon natt, när det war lungt få följa Styrman ut at ljustra, fast wi ej fingo fisk särdeles. Om bord åter förglömde de ej at dagel[ige]n mönstra de arma kortlapparna, hwaruti jag aldrig tog del; ty jag hade ej lust dertil Men dock roade det mig, at wara derå en åskådare, merendels höllo de till på wårt fartyg, då wåra grannar ofta kommo til oss dels såsom deltagare i dessa nöijen dels ock såsom blotta åskådare deraf. [—]”
Fredrik Elgh till DELSBOHUS
Fredrik Elgh, motorn bakom projektet att uppmärksamma, digitalisera och genom nytryck göra detta unika vittnesmål tillgängigt, kommer till Delsbo och håller föredrag på DELSBOHUS, vilket sker i samarbete med nättidskriften Västerbotten förr & nu. Torsdag 13 juli kl 19. Inträde 50 kr. Välkomna!
Under hela livet iakttog han sin omgivning och skrev ned allt som hände honom. Den enkla bondsonen Pehr Stenberg (1758-1824) blev hjälpt till utbildning och klev flera steg upp på samhällsstegen. Det finns få efterlämnade hela levnadsbeskrivningar som ger oss den möjligheten. Den kanske mest kända är den av herrgårdsfrun Märta Helena Reenstierna. Hon kallades för Årstafrun och skrev dagbok under mer än 40 år. Sedan några år finns alltså ytterligare en sådan tidsmaskin. Vill du veta hur man tänkte på 1700-talet? Pehr Stenberg vittnar i sin dagbok om allt han var med om, stort och smått, kärleksbekymmer och oron över att göra fel när han som enkel bondson kom att röra sig i de finare salongerna.
Om Pehr Stenbergs levernesbeskrivning och projektet kan läsas i nättidskriften Västerbotten förr & nu.
Pehr Stenberg föddes 1758 i den lilla byn Stöcke söder om Umeå. Föräldrarna var bönder och Pehr fick en enkel utbildning i hemmet där man var mån om att barnen skulle kunna läsa, skriva och räkna med mera. Det var snart uppenbart att Pehr hade läshuvud och han fick efter lite om och men gå i den lilla Umeå Scholæ som leddes av magister Sædenius och som mest var tänkt för borgarbarnen. Pehr ville mer och det blev så småningom universitetsstudier i Åbo efter att han under två jullov gått djäknegång och tiggt ihop en del pengar så att hans kulle klara resan och livets nödtorft i början av studierna. Det blev nästan 10 års studier innan Pehr var klar med prästexamen, prästvigsel och disputation för magistergraden och kunde återvända till Västerbotten. Där verkade han sedan som präst i Umeå och Umeå landsförsamling parallellt med författande och andra intressen som det fanns många.
Pehr skrev bland annat en diger självbiografi om 5 000 handskrivna sidor som renskrevs och gavs ut under åren 2009 till 2018 av Fredrik Elgh, Ola Wennstedt och Göran Stenberg med mycket hjälp och ekonomiskt stöd från många håll. Utgivarna tilldelades Axel Hirschs pris av Svenska Akademien 2017 för sitt arbete.
Upprinnelsen till projektet var att Fredrik Elgh och Ola Wennstedt letade efter kartor till en annan av Pehr Stenbergs böcker, hans så kallade ”Umebeskrivning”. Under sökandet så stötte de på det handskrivna manuset till Pehr Stenbergs självbiografi, hans ”lefvernesbeskrifning”. På 1970-talet hade professorn i litteraturvetenskap vid Umeå universitet, Magnus von Platen” låtit renskriva en liten del av verket och det fanns i prydliga, maskinskrivna ark, vid Umeå universitetsbibliotek. När de läst det renskrivna materialet var de så bitna att de ville läsa alltihop och bestämde sig på stående fot för att renskriva och ge ut alltihop. Det arbetet visade sig vara en aning större än vad man inledningsvis tänkt. Det tog som sagt nio år att slutföra och innebar massor av envishet, ideellt arbete samt ett sextiotal ansökningar som tillsammans gav 2,2 miljoner kronor. Pehr levernesbeskrivning gavs ut i fyra band och sedan har ett registerband med omfattande person-, sakords- och ortnamnsregister framtagits och publicerats.
Fredrik Elgh har föreläst om projektet och om Pehr Stenbergs levernesbeskrivning som verket kallas vid långt mer än ett hundra tillfällen hittills, både i norra Sverige med fokus på Umeå och Västerbotten förstås men också i Härnösand, Karlstad, Stockholm, Göteborg, Helsingfors och Åbo. Nu är det alltså Delsbos tur. Verket är allmängiltigt i det att det ger oss en inblick i en enkel människas strävan och levnad under andra halvan av 1700-talet och det tidiga 1800-talet. Det är helt enkelt en veritabel tidsmaskin som för oss in i både enkla, borgerliga och adliga miljöer och ger oss en ingående och initierad inblick i livet på den tiden. Det finns andra omfattande personliga skildringar från samma tid, framförallt Årstafruns (Märta Helena Reenstierna) och drottning Hedvig Elisabeth Charlottas (Kung Karl XIIIs hustru) dagböcker men som sagt så är Pehr Stenberg en man av folket och ger oss sin unika skildring av den tid och verklighet som han levde i.
Pehr besökte Härnösand vid flera tillfällen men inte Hudiksvallstrakten annat än på sin första resa mot Åbo per segelfartyg 1779. Skutan vart inblåst vid Agön. Han berättar:
”Här roade jag mig med, att läsa historien om Calloander och Leonilda för Matroserna, som så upmärksamt suto rundt omkring mig, när jag satt på min kista på däck. Boken ägde Samuel Lund af hwilken jag hade lånt honom.
En gång reste de ock här opp i fiskar hamnen för at dansa men där war så småa rum, at man ej kunde röra sig stort omkring. Och här feck jag då första gången tilfälle at se och höra spelas på den så kallade knafwer harpan, som en bondedräng hade och drog på sådana Polskor så at det war lust åt. Mina andra och förnämsta nöijen war, at någon natt, när det war lungt få följa Styrman ut at ljustra, fast wi ej fingo fisk särdeles. Om bord åter förglömde de ej at dagel[ige]n mönstra de arma kortlapparna, hwaruti jag aldrig tog del; ty jag hade ej lust dertil Men dock roade det mig, at wara derå en åskådare, merendels höllo de till på wårt fartyg, då wåra grannar ofta kommo til oss dels såsom deltagare i dessa nöijen dels ock såsom blotta åskådare deraf. [—]”
Det här är ett fint exempel på hur vi får ta del av livet på Pehrs tid. Det är ju till och med så att han nämner bruket av nyckelharpa (”knafwer harpan”).
Att det var äventyrligt på resorna utefter Norrlandskusten blir uppenbart i en annan skildring från samma tripp:
”D[en] 7. Octob: ty det war för mig ej mera än en hårs mån emellan lifwet och döden. Saken geck så till: Utaf oförsiktighet hade jag lämnat ändan af brassen liggande utan all ordning uppå kistan där jag skulle stå, om babohl wid relingen bredewid kajut balken. Nu wet man med hwad för en hastighet brassen löper, när han låssas och seglet slår om: Derföre när jag kastade honom lös och tanklöst hade stält mig mitt uti den oordenteliga tåghögen så ryckte brassen, som fastnade uti mina fötter, mig först omkull på kistan, och drog mig sedan uppå kajut:taket som war 1/2 aln högre än kistan, då brassen till all lycka blef lös ifrån mina fötter och jag låg just bredewid relingen, så at om mina fötter ej just wid det momenget hade blifwit lösa, så hade han kastat mig öfwer bord i sjön och då hade det warit omöijeligt, at nånsin kunna frälsas ty innan de hade hunnit fira segel och fått ut båten så hade jag warit i botten. Detta alt skedde i en sådan hast, att jag knapt wiste dertill. När jag steg upp war jag tämmeligen altererad, och förmådde ej tala många ord; men tackade Gud i mitt sinne, som så underligen hade bewarat mig wid en så ögon skenlig fara. Ja Herre lär mig ock nu, at dig derföre af hjertat låfsjunga och tacka dina godhet, som frälste mitt lif i denna ögonskenliga faran, huru skulle jag nock ku prisa dig. Huru skulle jag tilbörligen tacka dig derföre!”
Pehr Stenbergs levernesbeskrivning – ett öppet fönster och en tidsmaskin till den gustavianska tiden! Unik och omfattande självbiografi lyfter fram levnadsförhållandena i norra Sverige under åren kring sekelskiftet 1800.
På torsdag den 13 juli klockan 19 kommer Fredrik Elgh, som lett arbetet med renskrivning och utgivning av den fascinerande självbiografin ”Pehr Stenbergs leverneberskrivning, att föreläsa på D E L S B O H U S om Pehr, hans tid och verk samt hur det kom sig och gick till att ge ut det här mastodontverket.
Pehr Stenberg var ju från Västerbotten men hans självbiografi är riktigt unik i sin omfattning och att den är skriven av en man med rötterna i de breda folklagren vilket gör den till en viktigt skrift av allmänt intresse. Att den för oss nära människorna på hans tid och fungerar som en veritabel tidsmaskin gör inte det hela sämre. Pehr är uppriktig och värnar om att hålla sig så nära som möjligt till det han ser och upplever. Meningen med levernesbeskrivningen är att hans efterkommande ska lära sig något av hans liv och han blir också uppmuntrad att fortsätta sitt digra arbete för vetenskapens fromma då han studerar. Pehrs lärare vid Åbo Kungl. Akademi, professor Henrik Gabriel Porthan, sa så här vid ett seminarium som Pehr bevistade 1782 om varför levernesbeskrivningen är så viktig:
Orsaken varför denna vetenskapen [filosofin/psykologin] ännu är så litet utbredd, är den att det är så få som hava gjort sig den mödan och observerat sin själs egenskaper, och än färre [är] de, som hava upptecknat sina upptäckter. Om fler ville uppsätta sina levernes beskrivningar, samt noga beskriva alla sina händelser och känslor därvid, så kunde en filosof sedan därav hämta ljus till vetenskapens förkovring.
Sedan 2010 har Fredrik Elgh föreläst om Pehr och hans levernesbeskrivning drygt hundra gånger, förstås i Umeå och runtikring i Västerbotten, i Härnösand men också på Kungliga biblioteket i Stockholm (där originalet till levernesbeskrivningen finns idag), vid Åbo Akademi, Svenska Litteratursällskapet i Finland och Föreningen Brage i Helsingfors, med flera ställen.
Pehr Stenberg (1758–1824) föddes som fattig bondpojke i byn Stöcke utanför Umeå. Han hade lätt för att lära och gavs möjlighet att gå skola inne den lilla staden och fick genom egen duglighet och hjälp, möjlighet att studera vid Åbo Kungliga Akademi under 10 år. Därefter återvände han till hembygden och verkade som präst, framför allt i Umeå landsförsamlings kyrka på Backen utanför Umeå. Pehr Stenberg hade många intressen. Det handlade om familj, umgänge, jakt, fiske och båtliv men också botanik, geografi, dialekter/språk, musik och poesi. Han skrev en avhandling om havtorn och efterlämnade de äldsta botaniska blad vi känner till från Västerbotten. Dessa finns i Naturhistoriska riksmuseet. Från hans penna finns också en ordbok över den lokala Umeådialekten (utgiven 1966), en ”Pehr Stenbergs Umebeskrivning” (1987) som är en detaljerad genomgång av sex noggrant utförda kartor över socknen med mera. Hans magnum opus är en unik sjävbiografi om 5000 handskrivna sidor som behandlar åren 1758 till 1807. Manuskriptet, som finns vid Kungliga biblioteket, har renskrivits och getts ut i sin helhet under en sjuårsperiod (2009–2016). Verket har kompletterats med en omfattande registerdel (sakords-, ortnamns- och personregister) som var klar 2018 och gör att man kan orientera sig och hitta lättare i myllret av detaljer.
Pehr Stenbergs levernesbeskrivning ger ett helt nytt perspektiv på den gustavianska tiden genom författarens bakgrund, den klassresa han genomför och den innehållsrikedom av människor, miljöer och beskrivningar av alla möjliga företeelser som verket innehåller. Utgivningsarbetet har genomförts ideellt, med stöd av en lång rad stiftelser och fonder.
Dialekt- ortnamns och folkminnesarkivet i Umeå och Forskningsarkivet vid Umeå un iversitet har varit viktiga baser för verksamheten.
2017 belönades Fredrik Elgh och Ola Wennstedt, Umeå, samt Göran Stenberg, Korpikå, med Axel Hirschs pris av Svenska Akademien för utgivningen av Pehr Stenbergs levernesbeskrivning.
Här ett citat ur texten från 1779 då Pehr Stenberg seglade söderut från Umeå mot Stockholm med ett av Häggströmrederiets fartyg för att så småningom nå Åbo och starta sina studier. Fartyget låg inblåst på Agön utanför Hudiksvall:
Här roade jag mig med, at läsa historien om Calloander och Leonilda för Matroserna, som så upmärksamt suto rundt omkring mig, när jag satt på min kista på däck. Boken ägde Samuel Lund af hwilken jag hade lånt honom.
En gång reste de ock här opp i fiskar hamnen för at dansa men där war så småa rum, at man ej kunde röra sig stort omkring. Och här feck jag då första gången tilfälle at se och höra spelas på den så kallade knafwer harpan, som en bondedräng hade och drog på sådana Polskor så at det war lust åt. Mina andra och förnämsta nöijen war, at någon natt, när det war lungt få följa Styrman ut at ljustra, fast wi ej fingo fisk särdeles. Om bord åter förglömde de ej at dagel[ige]n mönstra de arma kortlapparna, hwaruti jag aldrig tog del; ty jag hade ej lust dertil Men dock roade det mig, at wara derå en åskådare, merendels höllo de till på wårt fartyg, då wåra grannar ofta kommo til oss dels såsom deltagare i dessa nöijen dels ock såsom blotta åskådare deraf. [—]